Jag har så mycket känslor i kroppen så jag måste skriva av mig lite...

Läser ju en del bloggar om par som är i samma situation som oss och man läser om deras lycka och förtvivlan. Jag får en nervös känsla när jag läser? Känner mig nervös i kroppen? Är det hormonerna som spökar?
 En cigg hade varit gött just nu faktiskt hahaha skämt och sido skulle aldrig börja röka igen men när jag va rökare så hjälpte en cigg när man va nervös inför saker.
Vi är inne på vårt andra försök nu, ett kvar hos Sahlgrenska om det inte skulle gå denna gången heller och jag vill detta så himla gärna, jag orkar inte vänta längre! Jag har snart ingen energi kvar.
Som jag sa till F igår att nu när vi har försökt att få barn så länge (snart 3 år) så har jag glömt bort mig på vägen vad det är vi kämpar för? Just nu känns det som att det bara är fokus på att få ett positivt gravtest och att man jagar detta stackars plus tills man är helt trasig i själen. Det är ju ett barn vi vill ha! En lyckad graviditet! Att det ska vara så jävla svårt!

Det är sån press på en när man gör IVF/provrör, att det måste ju funka om man gör på detta sättet om det inte funkar på naturligt sätt? Så känns det. Jag vet att alla runt oss menar väl men det blir för mycket ibland. Jag klarar inte pressen.

Jag funderar på att ta en paus från Facebook oxå alla dessa kryptiska statusmeddelanden från vänner om att det bakas bullar i ugnen. Jag orkar inte se det. Jag vet att vi är sist jag behöver inte få det kastat i ansiktet varje dag.