Jag är så irriterad på folk som sliter mitt barn ur armarna på mig vart vi än kommer med henne. Jag tycker att man kan fråga får jag ta henne eller vill du att jag hjälper dig med henne inte bara slita henne ur mina armar och ta över som att jag inte är duglig eller kan. Ska inte säga alla men det flesta tar liksom över min roll som mamma och säger till mig hur jag ska göra och vad jag ska göra med mitt barn. Det är om att jag inte får bestämma över mitt eget barn?! Jag blir så liten i vissa sällskap som att jag är ett barn själv och min dotter är någon annans och de andra är vuxna och vet så mycket bättre? Men jag vet vad som är bäst för mitt barn, det är bara jag (och pappan) som känner av och vet vad hon vill när hon är ledsen eller vad det nu kan vara. När någon annan håller henne och hon blir ledsen så vill jag trösta för hon känner sig tygg då, då tycker jag att man lämnar tillbaka henne till mig och inte försöker "trösta" själv och säger "nej men det här går så bra så" MEN GE MIG MITT BARN FÖR HELVETE jag ska väl inte behöva be om att få tillbaka henne eller?? Jag måste bli bättre på att säga ifrån och visa att jag kan faktiskt detta. Jag vet inte allt och jag gör så gott jag kan, jag är ny på detta låt mig lära känna min dotter. Jag kanske överdriver hela situationen men det är såhär jag känner...Överkörd är rätta ordet....