Att vara stark är något jag lärt mig att bli de senaste 5 åren. Jag har sagt till mig själv att jag ska inte va så snäll jämt och med det menar jag dumsnäll, inte behaga andra hela tiden utan börja tänka på mig själv och skita i vad andra tycker och tänker, sortera helt enkelt, ta in det som är viktigt. Faktiskt så funkar det och jag är en stark person idag som säger vad jag tycker är ok och inte och står för den jag är. Det är jätteviktigt för sitt välmående. Hade jag inte haft alla mina goa vänner till hjälp så hade jag nog varit en "lost puppy" 

Jag är fruktansvärt envis och jag ger mig inte om jag inte får som jag vill...
Låter som en barnunge men det är faktiskt sant...

Det jag ville komma till var att under vår resa som vi gör nu så måste jag vara stark och envis för att mentalt kunna ta mig igenom denna process.
Jag kanske verkar stark på utsidan men blöder på insidan det gör ont i mig att se F ledsen, och det tar på krafterna att vara ledsen.
Han är så fantastisk min underbara F, han stöttar mig till 1000% och hjälper mig med sprutorna och allt runt om kring.
Det är svårt för mig att trösta, att vara ett stöd när jag själv är så trasig....