I 2 veckors tid ca ha jag haft huvudvärk nästan varje dag, hela ruvar perioden typ. Idag är första dagen som jag vaknat på morgonen och inte haft någon huvudvärk trots att jag sovit fruktansvärt dåligt de senaste 3 nätterna med tanke på vad som har hänt, får ingen ro och har svårt att somna. 
Har väl antagligen varit spänd oxå under tiden och med alla extra hormoner i kroppen så kommer det som ett brev på posten =P

Då vi har migrän i familjen så är man ju drabbad av det oxå så klart, ärftligt tyvärr...Mormor har det, mamma och min moster. Mina systrar däremot har kommit lindrigt undan, C har det ibland men I har nog bara haft det en gång i hela sitt liv...lyckostar <3

Om två veckor ska jag ringa till Sahlgrenska igen och få mer info om andra behandlingen, ska bli intressant och se om det blir samma preparat och lika dos som sist? Den dosen passade mig bra och vi fick trots allt ut 8 fina ägg.

En liten bit av mitt hjärta har gått i sönder, men jag börjar vänja mig vid besvikelsen och att vägen till vårt barn är lång, väldigt lång.

Det började i lördags, på RD 14...Hade en konstig känsla i kroppen och var ledsen hela dagen, grät för ingenting typ...När jag skulle ta min em vaggis så kom det lite brunt och vaggisen åkte ut nästan med en gång vilken inte har hänt förut?
Vi åker till mina föräldrar i THN för F skulle gå ut med sina kompisar som bor kvar i vår hemstad. Jag tänkte umgås med mina föräldrar och bara ta det lugnt med tanke på att jag ruvar.
Kvällen kom och det var dags att göra sig iordning för natten. Det är då jag upptäcker det jag hade känt hela dagen och det var mer en bekräftelse på att nu är det verkligen kört....Jag ringer F i panik och sitter i mammas badrum och bara skakar. F bryter ihop på krogen han är på med sina vänner men kommer hem till mig med en gång <3

I ca 2h sitter vi och bara gråter, mamma gråter....Det är över, vi misslyckades med vårt första försök....Inga embryon i frysen har vi heller så vi får göra om hela behandligen igen....