Det började i lördags, på RD 14...Hade en konstig känsla i kroppen och var ledsen hela dagen, grät för ingenting typ...När jag skulle ta min em vaggis så kom det lite brunt och vaggisen åkte ut nästan med en gång vilken inte har hänt förut?
Vi åker till mina föräldrar i THN för F skulle gå ut med sina kompisar som bor kvar i vår hemstad. Jag tänkte umgås med mina föräldrar och bara ta det lugnt med tanke på att jag ruvar.
Kvällen kom och det var dags att göra sig iordning för natten. Det är då jag upptäcker det jag hade känt hela dagen och det var mer en bekräftelse på att nu är det verkligen kört....Jag ringer F i panik och sitter i mammas badrum och bara skakar. F bryter ihop på krogen han är på med sina vänner men kommer hem till mig med en gång <3

I ca 2h sitter vi och bara gråter, mamma gråter....Det är över, vi misslyckades med vårt första försök....Inga embryon i frysen har vi heller så vi får göra om hela behandligen igen....