Jag gillar julen, men inte allt pynt fy tusan va tråkigt det är samlar bara en massa damm. Det som finns här hemma är gran och stjärnor i fönstren. Idag åker julen ut för nu är nyår tom över.

Vet inte om jag ska ge mig på någon årskrönika? Nästan hela 2011 har bestått av livet med lillan.

Villervalla är ett av mina favortitmärken när det kommer till barnkläder. De kan tyckas vara lite dyra men kvaliteten är toppen! 3 klappar till lillan är från Villervalla, deras tights är toppen bra lillan får ett par svarta och ett par röda samt en body. Hon fick ett par röda tights i present när hon föddes och de har använts flitigt + att jag köpte ett par turkosa till henne i somras båda har hon vuxit ur nu.

En julklapp kvar att köpa till lillan. Men det är svårt att inte köpa. Det är det ifs i vanliga fall också. Vi har kommit överens om att köpa saker hon behöver, hon kommer säkert få massa leksaker mm från mormor/morfar farmor och alla övriga.

Detta är ett ämne som jag kan bli helt skogstokig i och på. Jag tycker att oavsett om man har en pojk eller flicka så kan båda ha på sig alla värdens färger. Vem säger att pojkar inte kan ha rosa/rött/gult? Vem säger att flickor inte kan ha snickarbyxor och leka med bilar eller pojkar leka med dockor? De kan väl få leka med vad de vill?? Ha på sig vad de vill som vi vuxna har. Blir en pojk homosexuell för att han som liten har på sig en röd overall eller gula byxor?? Han/hon vet inte ens om att den är pojk/flicka!

Jag sprider den vidare,  Tears and Hope-The infertility awareness project

Måste säga att jag tycker båda programmen är väldigt bra, det som är bra är att det handlar om samma sak fast de lägger upp det olika. När jag såg "Drömmen om ett barn" förra veckan så blev jag så himla rörd av det paret som fick en dotter från Sydkorea som de hade längtat och som de förtjänade henne!

Även Tv3 ska sända en dokumentärserie om ofrivillig barnlöshet. Ett par som ska vara med är Anna och Anders (Min längtan efter dig!) Hittar dock ingen info om när de ska börja sända?

När kronprinsess paret gick ut med sin graviditet så var det stor uppståndelse (så klart) Jag drack mitt morgonkaffe och tittade i vanlig ordning på Nyhetsmorgon på Tv4. Intervju med Svensk Damtidnings chefredaktör ägde rum och det talades om den press Viktoria måste haft på sig under året att annonsera en graviditet. Som gammal ofrivilligt barnlös så snappar man upp de flesta kommentarer och Jenny Strömstedt säger " Som många vet är det ju inte att bara att skaffa barn" Denna mening naglade sig fast i mitt huvud och när jag sedan hittade hennes krönika på Expressen förstod jag direkt vad hon menade med den meningen: Hon har själv varit ofrivilligt barnlös. Läs gärna hennes krönika här nedan:

Måste lägga in ett stort grattis till Längtan och hennes man som idag har fått ett mycket efterlängtat plus sedan de förlorade sin Dutt i maj. Stort grattis till er!!

Har idag skickat efter info om distanskurser. Behöver läsa upp 2 ämnen för att kunna söka in till sjuksköterska. Naturkunskapen är på 100p så jag hoppas jag hinner klart den. Matte B va på 50p så den borde man ju hinna med innan ansökningsdatumet?

En tanke som slog mig härondagen är undra hur många som gått igenom IVF behandlning, som väljer att inte försöka få fler barn? Finns ju så klart ingen statistik på detta men hade varit kul å veta om de flesta nöjer sig med ett barn. Låter kankse skitkonstigt detta men det var en tanke som slog mig.

Ja det är frågan? Vad ska jag bli när jag blir stor? En liten dröm jag haft sedan jag var liten är att jag vill bli barnmorska, förlossningsbarnmorska. Har alltid älskat barn och att jobba med människor och nu när föräldraledigheten tar slut till våren så har jag inget jobb att gå tillbaka till så varför inte slå slag i studierna? Jag ska göra det har jag tänkt. Måste läsa upp min matte B kurs från gymnasiet och läsa till naturkunskap B, sen får vi hoppas att jag kommer in på sjuksköterske linjen oxå. Är inte så sugen på mattekursen dock men det måste göras. =P

Fy så torrt på inlägg. Men det finns inte så himla mycket att blogga om just nu, lillan växer ooch vi lever livet med henne. Tycker det händer nya saker varje vecka med henne men inte så kul å uppdatera bloggen med det. Vi va iaf på BVC förraa veckan, vi går kvar på samma ställe inte så lånt att åka och sen går man ju inte så ofta nu så då kan vi lika gärna gå kvar. De känner oss där oxå. Iaf, lillan är nu 6mån och väger 8075g och är 65,5cm lång.

Texten nedan har den kloka tjejen Cecilia Ekhem skrivit. Spread the word! 

Föreningen Barnlängtan publicerade i slutet av juni 2011 rapporten "Meningen med livet - Ofrivilligt barnlösas hälsa och livskvalitet" som bygger på en enkätundersökning besvarad av över 1000 personer med erfarenhet av ofrivillig barnlöshet. Så gott som alla, 99%, svarade att deras livskvalitet har påverkats negativt av barnlösheten. Mer än hälften har någon gång under barnlösheten upplevt att de inte vill leva. 
Infertilitet drabbar omkring 15% av den del av befolkningen som är i barnafödande ålder. Omkring 2,8 miljoner svenskar är enligt SCB mellan 20 och 42 år, om det är den ålderns som anses som barnafödande är det över 420 000 personer som drabbas av infertilitet, och en stor del av dessa som mår psykiskt mycket dåligt av barnlösheten. Trots detta är det psykologiska stödet som erbjuds barnlösa begränsat. Nästan 60% av dem som besvarat Barnlängtans undersökning har inte erbjudits något psykologiskt stöd alls under behandlingarna. 

Fertilitetsklinikerna tar emot mängder av privatbetalande patienter vars högsta önskan är att bli föräldrar. Det är inte ovanligt att misslyckade behandlingar leder till att man går vidare från en klinik till en annan, eller kanske flera andra. Det förefaller däremot ovanligt - om det ens förekommer - att klinikerna följer upp hur patienterna mår mentalt och tar ansvar för den totala omfattningen av behandlingar. För individen kan det vara oerhört svårt att själv sätta stopp för de påfrestande behandlingarna, och att i tid börja bearbeta tanken på andra alternativ. Adoption eller ett liv utan barn. 

Om fertilitetsklinikerna och privata gynekologmottagningar skulle ta ansvar sina patienters mentala hälsa, vilket skulle kunna innebära att inkomstbringande behandlingsserier avslutas tidigare, skulle sannolikt resultatet i Barnlängtans undersökning ha sett annorlunda ut. I en svår livskris behöver vi ofta professionell hjälp för att komma vidare, därför bör alla patienter hos fertilitetskliniker erbjudas samtalsstöd. Detta ska ske kontinuerligt. Det räcker inte med ett kuratorssamtal vid inskrivning. Just då är hoppet stort att hjälpen ska komma. Behovet av stöd är större efter de misslyckade behandlingar och missfall som många, kanske majoriteten, av patienterna drabbas av. 

Om en så stor del av Sveriges befolkning beroende på barnlöshet upplever meningslöshet och till och med tappar livslusten bör alla organisationer och instanser samverka för att ge det stöd som behövs. De som får barn genom fertilitetsbehandling eller adoption mitt i en obearbetad livskris får svårt att utöva det föräldraskap de vill eller borde. Med andra ord är det inte "enbart" de femton procenten som drabbas av att ofrivilligt barnlösa inte får det psykologiska stöd de behöver. Tiden av kris kan också drabba de barn som till slut kommer. 

Vi vill uppmana fertilitetskliniker att arbeta tydligare med dessa frågor och föreslår att det i varje avgift som den vårdsökande betalar för behandling eller utredning ska ingå erbjudande om flera samtal med psykolog eller kurator.

Jag läser fortfarande många barnlöshetsbloggar och följer även de som lyckats med behandling och nu väntar smått eller de som fått sina mirakel. På något sätt är det svårt att släppa? Jag kan inte sluta läsa. Jag lider med er som fortfarande kämpar jag vet precis hur hopplösheten känns att man aldrig når fram till målet. Hur svårt ska det vara att bli gravid? Alla dessa ägglossningsstickor...tempning...vul..pergotime...suprecur...menopur...så utlämnad man är.

Inlägg lånat från Miss S